Resan startade 02.45 den 5 juli, ca 6 timmar efter att ha avslutat träningsmatchen mot Salem i Vällingby, västra delen av Stockholm. Bussen hämtade oss på hotellet och körde oss till Arlanda. Många inklusive jag var vakna hela natten för att passa på att sova på flygen till USA. Vi mellanlandade i Holland innan vi anlände till Atlanta den 5 juli på kvällen lokal tid. Intressant fakta om mig är att jag har väldigt lätt att sova på bussar, tåg och flyg. Sov igenom 90% av resan till Atlanta. Då är den ändå en resa på ca 14–16 timmar. 

Något man lärt sig hantera är sitt tålamod till värmen och kön. Det har varit konstant kö överallt sedan vi började resa från Arlanda. Många av köerna har krävts att man står utomhus till en början. Då snackar vi värme upp mot 36 grader i Birmingham. Första dagen, 6 juli så var det rätt tomt på schemat och det enda aktiviteten vi hade var lite fotbollsmatch i ca 30 min innan värmen tog kål på oss. Annars har det varit att lära känna området och umgås i laget. Vi bor i en OS-by så man lever och äter med tusentals atleter och det är så otroligt inspirerande och vid tillfälle ska jag försöka lära känna några atleter och utbyta erfarenheter, tills dess är det fullt fokus på innebandyn och vår egen prestation!

7 juli började allvaret i Birmingham, vi skulle få känna på matchgolvet och atmosfären i hallen. Efter det skulle vi på The World Games öppningsceremoni som var övermäktigt och kan jämföras med OS-invigningen. Det var över 30 000 personer på läktaren med coola framträdanden som kommer bli ett minne för livet. 

8 juli var dagen Thailand för första gången någonsin skulle få möta ett topp 4-lag i världen. Schweiz stod för motståndet. Schweiz var självklart spelförande men vårt låga försvar stod sig väl mot ett så pass skickligt lag. Slutresultatet blev till slut 10–3. För egen del kändes matchen väldigt bra. Jag lyckades alltid hitta lösningar när schweizarna pressade och vann (och förlorade) en del dueller nere i hörn mot en av världens bästa spelare. Hann även skapa mig ett friläge som jag borde ha förvaltat bättre. Lyckades även finta bort en motståndare och fick beröm av domarna för det. Är stolt över hur laget kämpade och det kändes som vi fick den respekten vi förtjänade då Schweiz förbundskapten kom fram till oss och tackade för matchen och var imponerade över vår prestation.

I skrivande stund är det kväll i USA ca 22.00 (05.00 9 juli) svensk tid och om endast några timmar väntar Sverige. Kort med tid att vila men det spelar ingen roll för den enda tändvätskan man behöver här är vetskapen om att möta världens bästa landslag! 

Ca 24 timmar sedan matchen mot Sverige och en sak är klar, det var utan tvekan det bästa laget och de bästa spelarna jag någonsin spelat mot. De överbelastade ytor, backcheckade rejält och sköt projektiler. De var också även illa tvungna att få med sig så bra målskillnad som möjligt efter sin plump mot Lettland där de spelade 6-6.

För egen del då? Det var en tung afton för mig. Fick ett läge att göra en av de snyggare målen i karriären men Måns Parsjö Tegner stod i vägen för avslutet. Överspelad blev man några gånger. Helt enligt förväntan egentligen. 

Nu väntar Lettland i sista gruppspelsmatchen, efter deras bragder mot Sverige och Schweiz blir det ingen “lett” uppgift!

 

 

Lämna kommentar