Ni kanske har läst om mig tidigare, och om inte, så hittar du mina tidigare inlägg här på bloggen. Senaste månaderna har jag varit och spelat VM-kval i Singapore och World Games i USA. I vanliga fall brukar det vara ca. 2 turneringar per år, men 2022 är inget vanligt år! Stor anledning är såklart World Games. Den tredje turneringen som fick skrivas in i bokslutet är den rykande färska VM i Schweiz som Sverige nyligen vann. Jag fick äran att ännu en gång berätta om min resa med landslaget och här kommer det senaste kapitlet.
31 oktober, endast ca en vecka efter min 30-årsdag var det dags för landslagssamling. Vårt VM-läger skulle starta i Kloten och mitt flyg där jag, Aphichet Ratanaprathum, Yotsaphong Chaipring, Lukas Phraiwan, Prakasit Namsawang och Urban Rinefalk landade i Zurich strax efter middagstid. Första kvällen fick vi bo på ett litet IBIS-hotell i närheten av flygplatsen i väntan på att resten av truppen ska ansluta till Zurich.
1 oktober, dagen då alla samlades. Vi bytte nu boende till hotel Allegra i centrala Kloten var nog ett av de bästa hotellen man bott på i landslagssammanhang. Rummet hade två rum med två sängar i varje rum och med gott om utrymme. Vi gjorde vår första träning denna dag som varade i 2 timmar med konditionsbaserad innebandyträning rätt igenom. Mycket energi gick åt den träningen, men det skulle visa sig, bara var början!
Dagen efter, 2 oktober, var träningen 08.00(!) på morgonen och vi körde i över 3 timmar. Något som var ett av de jobbigaste passen jag kanske någonsin har gjort. Fördelen var väl att dagen avklarades vid lunchtid, välbehövligt!
3 oktober gick flyttlasset ännu en gång, denna gång till VM-hotellet i Zurich där Thailand blev stationerad, Sverige fick bo i Winterthur. Endast två dagar kvar till premiären nu och en träningsmatch skulle avklarad under kvällen. En match där tränaren roterade flitigt för att hitta sina nycklar för VM. Själv var man orolig för sin startplats då man fick sitta sista perioden i träningsmatchen.
Den här oroligheten, prestationsångesten, det är något som förföljt mig från gång till gång. Känslan att inte vara bra nog. Pressen att alltid prestera. Det har gjort att man ibland brutit ihop. När man berättar sin berättelse så är det väldigt lätt att dra de roliga historierna och stunderna. Men det finns tillfällen som är mörka och där självförtroendet varit nere på botten. Jag vill dock lyfta min sambo och min familj som alltid lyssnat, kommit med råd och lyft upp mig varje gång jag ramlat.
Åter till min resa! Fredagen 4 november var en lätt träning på agendan, mest för att känna på spelgolvet och ta in atmosfären i arenan. Lagmöte senare under dagen presenterades laguppställningen inför premiären mot Kanada och den inre lyckan var stor när man fick reda på att man skulle få starta premiärmatchen.
20.00 5 november. Då drog tekningen igång mot Kanada. Ett lag vi visste att vi måste vinna över för att ha möjlighet att avancera till åttondelsfinalen. Första perioden var jämn och om jag minns rätt så var det likaläge efter 20 minuter. I andra perioden drar tyvärr Kanada ifrån och vi tappade både vårt spel men även temperamentet. Vi började klaga mycket på domarna, det klassiska och Kanada utnyttjade det. Vi försökte rycka upp oss i tredje perioden men Kanada kunde stänga matchen och förlusten var ett faktum.
Dagen efter var en vilodag och där passade man på att vila och fick även äran att delta i SPNL-podden som du kan lyssna på, på Spotify.
6 november vankades ett derby mot Singapore. Vi vann den matchen tämligen komfortabelt även fast Singapore närmade sig målmässigt så tog vi hem alla 3 poäng.
Sista gruppspelsmatchen var mot Estland, en match vi var piskade att vinna. Med en tydlig gameplan så startade vi matchen på exakt det sätt vi ville. Men Estland kunde ta grepp om stafettpinnen och vann tyvärr i slutändan ganska enkelt mot oss.
Placeringsmatcher väntade och ännu ett derby skulle spelas. Filippinerna, ett lag som vi mött flera gånger senaste åren har alltid avslutats med vinst för vår del. Något vi hade med i bakhuvudet och kunde ge oss det självförtroendet att återigen vinna matchen, något vi gjorde. Matchbilden var snarlikt den match som var mot Singapore.
Australien var den sista matchen för vår del och vi spelade om trettonde plats inför 4 400 i publiken. En mäktig inramning och en match som böljade fram och tillbaka där båda lagen fick ha en ledning i olika omgångar. Tyvärr förlorade vi med 6-5 med 2 sekunder kvar, en förlust som sved såklart. En liten tröst var att jag äntligen fick göra ett VM-mål, senaste målet i VM var för min del, 2016 i Lettland.
En turnering med mycket känslor, både goda och onda. En turnering med höga förväntningar som avslutades i moll. Men oavsett förutsättningar så är det alltid lika roligt och träffa sin andra familj. För det är dem, alla lagkamrater och alla ledare. Varje turnering är ett minne starkare och jag ser redan fram emot nästa turnering som är i maj. Då är det dags för SEA Games och jag hoppas att jag får äran att även då, få berätta min resa för er.
Tack för denna gång!
Nick Narkprasert
Kommentarer
Eline sade:
Mitt 20-åriga äktenskap välsignat med fyra barn var på väg att bryta upp eftersom min älskade man sa att han var trött på vårt äktenskap och ville skiljas utan anledning, jag visste att något var fel så efter 3 månaders sökande och många besvikelser gick jag för att söka hjälp från andra människor. Jag träffade äntligen DR. SUNNY, en andlig man välsignad av sina gudar med en övernaturlig förmåga att lösa olika problem i livet. Jag förklarade min situation för honom och han ställde några frågor till mig som jag svarade ärligt, DR SUNNY berättade för mig vad problemet var och berättade vad jag skulle göra, jag följde alla hans instruktioner och efter en vecka kom min man tillbaka hem. stannade ute i två månader och rev upp skilsmässopapperet och idag bor vi lugnt hemma. Om något stör dig i livet och du vill ha en snabb och pålitlig lösning, kontakta DR SUNNY så får du en anledning att dela ditt vittnesbörd som jag. Kontakta Whatsapp: +2348082943805 eller maila.. drsunnydsolution1@gmail.com